En utekväll i Tehran

Redan på flyget från Sverige till Tehran (2200kr ToR!) fick jag känna av hur gästfria och trevliga iranier kan vara. Mannen i 25-årsåldern som satt bredvid mig blev nyfiken på vad en sån som jag hade att göra i Iran. Efter att jag förklarat mig bäst jag kunde, började han berätta om Tehran och vad som jag måste se under mina månader där. När vi väl landat hjälpte han mig igenom tullen och såg till att jag kunde hitta person som väntade på att skjutsa mig till mitt nya boende. Innan vi skildes åt skrev han ned sitt namn och nummer och bad att jag skulle höra av mig om jag behövde någon hjälp.

I veckan så ringde jag upp Amin, min första persiska vän, och kollade hur det var med honom. Både han och jag hade fullt upp, men vi bestämde att vi skulle ses under helgen. I Iran infaller helgen torsdag till fredag, där torsdag ofta är en halv arbetsdag.

Precis som många andra iranier, har Amin planer på att flytta utomlands. När jag mötte honom hade han varit i Danmark i två månader, en av de länderna som iranierna helst flyttar till. Tehran är tapetserat med affisher som gör reklam för TOEFL/IELTS-kurser - kurser för att förbättra resultaten på de standardiserade engelskaprov som behöver klaras av för att få studera eller flytta utomlands. I många av de ekonomiskt lyckosamma iranska familjerna har även många redan flyttat till Sverige, UK eller Kanada. När jag nämner är att jag är från Sverige får jag ofta frågan om huruvida de känner till Eskilstuna eller Sveg, där deras släktingar nu bor.

Amin plockade upp mig vid mitt boende vid 6-tiden. I hans nya, dyra bil körde vi sedan upp mot Bam-e Tehran, Tehrans tak, som är ett av de berg som omger staden. Eftersom allt normalt nattliv är olagligt i Iran är detta en av sakerna man kan göra på en torsdagskväll. Uppe på berget kunde man hitta grupper av iranska 20-25-åringar som socialiserade så gott det det gick under de alltid närvarande polisernas blickar. Trots att det är förbjudet cirkulerar alkohol och andra droger bland både ungdomar och de äldre tehranborna. Precis när kommit upp på berget möttes såg vi ett gäng  unga killar som handfängslats och blev genomsökta för droger av polisen.

Efter att vi hängt på berget ett tag, drog vi vidare till nästa steg i en iransk utekväll. Ett sätt att komma runt alla "anti-fun"-lagarna i Iran är att köra lite "dor-dor". Då sitter man ett gäng i en bil och åker långsamt fram och tillbaka på en av de specialla gatorna, som är kända för "dor-dor". Med rutorna nedvevade kan man sedan flirta snabbt med personer av motsatt kön i en annan bil, för att om allt gick bra byta telefonnummer. Så det bildas långa köer av folk som långsamt åker runt och spanar in folk i andra bilar, en mycket underlig upplevelse. Just den här kvällen hade polisen spärrat av några av de mest populära "dor-dor"-gatorna, vilket var en stor besvikelse. I övrigt var kvällen ingen besvikelse, och det är intressant att se de omvägar folk måste ta för att kringgå regimens restriktioner mot att ha kul.