En utekväll i Tehran

Redan på flyget från Sverige till Tehran (2200kr ToR!) fick jag känna av hur gästfria och trevliga iranier kan vara. Mannen i 25-årsåldern som satt bredvid mig blev nyfiken på vad en sån som jag hade att göra i Iran. Efter att jag förklarat mig bäst jag kunde, började han berätta om Tehran och vad som jag måste se under mina månader där. När vi väl landat hjälpte han mig igenom tullen och såg till att jag kunde hitta person som väntade på att skjutsa mig till mitt nya boende. Innan vi skildes åt skrev han ned sitt namn och nummer och bad att jag skulle höra av mig om jag behövde någon hjälp.

I veckan så ringde jag upp Amin, min första persiska vän, och kollade hur det var med honom. Både han och jag hade fullt upp, men vi bestämde att vi skulle ses under helgen. I Iran infaller helgen torsdag till fredag, där torsdag ofta är en halv arbetsdag.

Precis som många andra iranier, har Amin planer på att flytta utomlands. När jag mötte honom hade han varit i Danmark i två månader, en av de länderna som iranierna helst flyttar till. Tehran är tapetserat med affisher som gör reklam för TOEFL/IELTS-kurser - kurser för att förbättra resultaten på de standardiserade engelskaprov som behöver klaras av för att få studera eller flytta utomlands. I många av de ekonomiskt lyckosamma iranska familjerna har även många redan flyttat till Sverige, UK eller Kanada. När jag nämner är att jag är från Sverige får jag ofta frågan om huruvida de känner till Eskilstuna eller Sveg, där deras släktingar nu bor.

Amin plockade upp mig vid mitt boende vid 6-tiden. I hans nya, dyra bil körde vi sedan upp mot Bam-e Tehran, Tehrans tak, som är ett av de berg som omger staden. Eftersom allt normalt nattliv är olagligt i Iran är detta en av sakerna man kan göra på en torsdagskväll. Uppe på berget kunde man hitta grupper av iranska 20-25-åringar som socialiserade så gott det det gick under de alltid närvarande polisernas blickar. Trots att det är förbjudet cirkulerar alkohol och andra droger bland både ungdomar och de äldre tehranborna. Precis när kommit upp på berget möttes såg vi ett gäng  unga killar som handfängslats och blev genomsökta för droger av polisen.

Efter att vi hängt på berget ett tag, drog vi vidare till nästa steg i en iransk utekväll. Ett sätt att komma runt alla "anti-fun"-lagarna i Iran är att köra lite "dor-dor". Då sitter man ett gäng i en bil och åker långsamt fram och tillbaka på en av de specialla gatorna, som är kända för "dor-dor". Med rutorna nedvevade kan man sedan flirta snabbt med personer av motsatt kön i en annan bil, för att om allt gick bra byta telefonnummer. Så det bildas långa köer av folk som långsamt åker runt och spanar in folk i andra bilar, en mycket underlig upplevelse. Just den här kvällen hade polisen spärrat av några av de mest populära "dor-dor"-gatorna, vilket var en stor besvikelse. I övrigt var kvällen ingen besvikelse, och det är intressant att se de omvägar folk måste ta för att kringgå regimens restriktioner mot att ha kul. 

1500 miles längs kusten

Att nå västkusten, och därmed slutföra min coast2coast hitchhiking x-treme expedition, blev mycket odramatiskt. Såg Stilla Havet för första gången i San Luis Obispo, men blev inte förrän i Cambria mina tår fick vidröra oceanernas ocean. Rullade på norrut med korta väntetider och skönt folk. I Big Sur blev jag upplockad av en husbil som redan plockat upp 3 liftare dagen innan. Jag skulle komma att resa med den husbilden i en vecka. På vägen stannade vi och badade i Hot Springs o spanade in San Fransisco en kortis. När jag till slut hoppade av och började lifta igen hade jag hamnat i norra Kalifornien. De dagarna längs kusten som följde var grymma! Reste på HWY 1 och senare 101 som båda gav en fantastisk utsikt över det kustlandskap den kraftfulla oceanen skapat. Människorna som plockade upp mig var också de något utöver det vanliga. Långt ifrån normala och fulla av vänlighet.

Efter att inte ha stannat i en större stad sen Flagstaff, AZ kom Portland som en välbehövlig urban exponering. Sju dagar i en stad med bra vibe och mat gjorde mig gott, men när de var dags att röra på sig igen kändes det helt rätt. Drog upp genom Olympic Peninsula, på jakt efter den ultimata amerikanska regnskogsupplevelsen. I Portland hade jag sett en jävla kollibri (!), så jag visste att den fanns där. Tyvärr fick mest bara erfara de negativa sidorna hos regnskogen. Regnet föll i 4 dagarna och gjorde mig omotiverad att försöka mig på någon längre vandring. Vissa lever ju där året om, så ska inte klaga!

I förrgår nådde jag Seattle, Frasiers och Starbucks hemvist. Gillar Portland mer även om Seattle har sina bra stunder också!.
I övermorgon tänkte jag börja ta mig ned mot San Fransisco igen, med ett stopp i Eugene, OR planerat på vägen.

Hitchhiking is DEAD

Cali

I det senaste blogginlägget i den här sporadiskt uppdaterade loggboken skrev jag om hur jag förberett inför några dagar i Grand Canyon. När jag senare såg hur pass kallt det faktiskt var där uppe, kastade jag om mina planer. Fixar kyliga nätter, men minusgrader är ingenting jag vill exponera min klena, undernärda kropp för. Vägde mig idag - 135 pounds. Måste äta mer. Istället för att stanna i Arizona drog jag iväg västerut mot Kalifornien och kunde passera in i min 10e stat efter en liten detour i Lake Havasu. Blev upplockad av en man som skulle ställa sin RV där i några månader, så stannade en natt och utforskade staden. Inte mycket att se, förutom den gamla London Bridge som en excentrisk miljardär hade köpt och sen skeppat hela vägen till den lilla sommarresorten Lake Havasu.

Efter att jag korsat över i Cali blev det 4 intensiva dagar som endast spenderades liftandes. Målet var Yosemite, men ville inte gå igenom storstäderna Bakersfield och Fresno så liftade runt Sierras Nevadas och korsade dom i den norra delen. De tre senare nätterna campade jag i skogsområden längs vägen medan jag blev bjuden på ett motellrum den första natten är. Anlände till slut till Yosemite, smutsig och sliten men med en hel del förnödenhwter. Var ute och vandrade i 4 dagar, förvånad över hur lätt det var att komma bort folkmassorna i en nationalpark som får 3,7 miljoner besökare varje år. Efter besöket i Yosemite bestämde jag mig för att USA är det land i världen med mest varierad och vacker natur. Har verkligen inte sett mycket på jordklotet, men bara den blotta storleken på Yosemite och vetskapen om att Alaska och Yellowstone också existerar gjorde mig säker på min sak.

Liftade ned till Merced 60 miles västerut där jag stannade på ett hostel två snälla pensionärer öppnat upp i sina gästrum. Fick en chans att köpa ett liggunderlag, vattenreningtabletter och lite mat innan jag drog iväg igen.

Sequoiaträden är inte världens högsta eller äldsta träd, men de är vår planets STÖRSTA levande ting. Nyfiken på hur redwoodträden upp i norra kalifornien är, men det får jag veta tids nog. Hursom vandrade jag i ytterligare 4 dagar uppe i Sequoia. Här var det verkligen ingen människa alls, så kunde.njuta av naturen och djurlivet i en ensamhet man bara finner i skogen. Såg mängder av deers (rådjur?), murmeldjur och självklart björnar. Yosemite har också björnar, men lyckades missa dem. Toppupplevelserna med björnarna var den som traskade förbi 10m från min hängmatta och den mamman med två småttingar som jag skrämde upp i träd när de såg mig.

I förrgår åkte jag ned från bergen och hade siktet inställd på att nå kusten innan kvällningen. Alldeles för Napoleoninspirerat mål, som stördes av en lång väntetid i parken och en avstängd väg pga en rymmande sexbrottsling. Slutade med att jag blev inbjuden att stanna med en obehagligt konservativ, men ändå supertrevlig familj i Three Rivers. Igår var de iväg på ett bröllop så spenderade dagen med alla locals på en musikfestival. Nu ska jag precis få skjuts till Santa Barbara av en släkting till dom! Yay!

Snabba liftar i Arizona

Hade inga forhoppningar nar det gallde min vistelse i Arizona, men det ar faktiskt en himla bra stat! Sista dagarna i New Mexico var riktigt bra, nar jag liftade upp fran Santa Fe till Taos och drog 10 liftar pa en dag! Hande sen 2 dagar i Taos med en couchsurfing-host, badade i hot springs och besokte en intentional community for lite middag och kontakt med spirutialitet/Gud. Forsokte sen lifta vasterut mot Arizona direkt fran Taos, men var tvungen att ge upp och istallet dra mig tillbaka till Santa Fe igen. Efter tva korta liftar ned till Alburquerque fick jag sen en lift hela vagen till Flagstaff,AZ av en trucker. Trevlig kille, aven om vissa av hans politiska asikter var lite extrema. Som vanligt holl jag mig dock i skinnet och lat honom snacka pa - han skjutsade mig ju trots allt 50 mil.

Flagstaff var himla trevligt och stannade dar i 3 natter innan jag kande att jag behovde rora pa mig igen. Drog soderut mot Sedona och hon som plockade upp mig satte mig i kontakt med en man som bott uppe i bergen runt Sedona de senaste 2 manaderna. Hangde en natt uppe med honom innan jag liftade soderut pa jakt efter ett Rainbow Gathering jag hort rykten om skulle paga. Hittade inga rainbow-people men campade pa ett trevligt stalle precis vid en skog. Idag drog jag tre snabba liftar upp till Flagstaff igen, for att imorgon kunna lifta upp mot Grand Canyon. Kopt mat som racker i 3-4 dagar, sa om det inte blir allfor kallt dar uppe ar tanken att jag ska stanna dar ett tag. Kollat upp hur man ska ta sig dit upp, sa ska nog ga ganska snabbt med tanke pa alla turister som aker dit varje dag (dessutom ar entreavgiften per bil, sa slipper nog betala nagot for att komma in). Sa de narmaste dagarna kommer nog vara valdigt ekonomiska och fina!

Fran Marathon,TX till Santa Fe,NM

Happ, da har man lamnat Texas och vart runt i New Mexico de senaste 10 dagarna. Dagen da jag lamnade Marathon, TX blev mycket spannande! Fick snabbt en lift till Alpine, dar jag fick lite problem med den lokala polismyndigheten och fick vanta i 45min pa att de skulle kolla alla mina papper. Precis som manga av invanarna har sa har inte polisen fattat att det inte ar olagligt att lifta. Efter att antligen ha kommit ifran polisen traskade jag mot den norra utkanten av Alpine. Passerade ett tivoli pa vagen, och en snall man kom ut och snackade lite och gav mig ett paket cigg. Blev efter ett tag upplockad av ett medelalders par som bjod mig pa lite mat och gav mig skjuts 80 miles norrut. Satt och at lite frukt nar en bil svangde upp pa andra sidan vagen och skrek "if you'll try to pull anything we'll shoot ya". De visade sig dock vara hur sjyssta som helst och nar jag namnde att jag aldrig skjutit ett vapen forut bestamde dem sig for att gora nanting at det. Vi svange in vid en oljepump som inte var igang och jag fick skjuta de tre (!) vapen de rakade ha i bilen. En 22 cal revolver, en 9mm pistol och ett gevar. Hur skoj som helst var det, sa ska se till att fa lana lite fler skjutvapen nar jag far chansen! Fick aven mangder med mat innan de slappte av mig i Pecos.

Det borjade bli lite morkt, men jag hade placerat mig vid en rastplats utifall att jag var tvungen att sova pa en bank. Som tur var loste det sig lika bra som det alltid gor nar man har ett leende pa lapparna. Blev upplockad av en konstant hog, arbetslos medicintekniker som skulle till Guadalope National Park. Hade aldrig hort talas som det forut, men sov i hans bil i 2 dagar uppe i nationalparken och fick chansen att vandra lite i bergen. Sa kan det ga om man liftar i USA! Sa lange man ar glad hela tiden och inte har nan deadline loser det sig alltid!

Efter att ha vart i nationalparken lamnade jag Texas for New Mexico. Spenderade forst 2 dagar uppe i bergen i Cloudcroft (tank Twin Peaks) och laddade batterierna. Sen akte jag ned till oknen igen och campade ute i White Sands National Park. Hade skickat ut lite couchrequests och kunde sova hos Couchsurfing-vardar i bada Alamogordo och Albuerquerque. Det ar alltid himla trevligt att bo hos CS-vardar, de jobbar verkligen for att man ska fa uppleva sa mycket som mojligt. Kom till Santa Fe i forrgar, och bor nu pa ett riktigt trevligt och billigt (18dollar/natt) hostel. Vill upp till bergen i norra New Mexico, men ska vanta ut en snostorm som ar pa vag in fran Colorado. 

Öken

Skallerormar, kaktusar och några rednecks med dirtbikes. Det är många personers idé om hur Texas är och bör vara. The Lone Star State är dock den näst största staten, strax efter Alaska i storlek, och har därmed en hel olika biomer att erbjuda. Runt Austin hittar man "Hill Country", med mjuka böljande kullar täckta av hyffsat mycket vegetation. För att komma bort från allt som kan blandas ihop med Sverige rörde mig jag mig efter några dagar i Austin sydväst, mot den ökända amerikanska-mexikanska-gränsen. Första dagens liftande gick väl bra, fick 7 skjutsar mellan 12 och 16.30, men kom inte mer än 100 miles, till Llano. På vägen blev jag upplockad av en klassisk texanisk ensemble som inkl; 18-åringen med liftardrömmar, mexikanen som lät mig åka i hans pickup-flak och den gemytlige bögen som bad om en avsugning. Kom till Llano och upptäckte att alla motell var utanför min budget, så traskade på västerut medan mörkret började lägga sig. Som vanligt löste det sig, när ett gäng rednecks stannade och drog med mig till några skjul där de bodde. Hängde med dem resten av kvällen och kollapsade sen på soffan. Såg här en 10-åringen puffa på en joint, mer tragiskt än gulligt.

Andra dagen från Austin gick väldigt bra. Blev skjutsad 30 miles av en av dem jag bott hos, och sen blev jag direkt upplockad av en elektriker som skulle till El Paso och jobba. Somnade i bilen och missade att vi blev stannade av polisen (jag verkar vara nån otursamulett för de jag åker med, 3e bötern hittils) och fick en fortkörningsbäter. Hann dock vakna efter nån timme och säga att jag ville av vid Ft Stockton så att jag kunde fortsätta söderut därifrån. Kom fram till Ft Stockton vid 5-tiden och vaskade fram 30dollar för ett motellrum.

Planen som jag byggt upp i Austin var att ta mig till Marathon för att tydligen fanns ett coolt ställe att bo på där. Från stället jag sovit på tog det bara 10min promenad och lika lång väntan innan jag fick lift hela vägen till Marathon. Mannen som plockade upp mig jobbade på nationalparken Big Bend som låg i närheten - blir nog en liten tur dit sen.

Har nu vart i La Loma Del Chivo i några dagar och älskar det verkligen! Det är inte direkt ett hostel, utan mer av ett hippie-kollektiv där man ockuperar en av de alla egenbyggda husen/monumenten och gör lite som man vill. Betalade 40dollar för de två första nätterna, men det fick räcka sa dem, så nu kan jag stanna hur länge jag vill. Idag liftade jag till en lite större för att köpa lite mat (Marathon har bara 500inv), och annars kan man spendera tiden med att läsa, spela musik eller snacka med de som bor här permanent. Måste väl röra på mig snart, kanske blir ned till den där nationalparken. Och jo, här är det ööööken!

Utdrag ur en dagbok

På sträckan Miami-St Augustine
"Kid Rock". Galen hobo med en bil som knappt tog sig framåt. Den maxade 45 mph, över det började den skaka okontrollerbart. Han var en sån som reste runt och tog ströjobb där de gick att få tag i, tveksam till om han hade nåt ställe att bo på. Man måste dock ge honom att han var jävligt trevlig mot mig och tipsade mig om hur man levde vid sidan av samhället på bästa sätt. Hans politiska åsikter var dock inte lika trevliga, men det var bara att låta honom tjata på. På väg norrut såg vi att den andra sidan av vägen kantades av polisbilar och andra myndighetspersonal. Kid Rock sa att det nog var Obama som var på väg till Miami. Efter 45-60min skulle han stanna för att lämna tillbaka nåt på Publix (troligen stöldgods) och åka till en bensinmack för att tigga mer bensin för att kunna fortsätta norrut. Medan han gjorde detta släppte han av mig vid en on-ramp utifall att jag skulle få en snabbare skjuts. Hursom hann jag bli upplockad efter bara några minuter.

I Alabama
Metadon #1: Började gå västerut och kände mig ganska lycklig. Lyssnade på en podcast. Efter ett tag stannade en bil med ett par i 25-årsåldern som var på väg till en Metadonklinik för att mannen behövde sitt Metadon (han åkte dit 5dgr/v). De sa att detta var den enda kliniken inom hundrstals mil och att folk kom hit från närliggande stater. Dessutom nämnde de att det var lätt att bli upplockad här, eftersom patienterna ofta vet hur det är att vara utan bil själva.

Metadon #2: Alla av de 6-7 bilarna som passerade mig där jag stod på klinikens utfart, stannade och frågade var jag ville åka. Fick alltså välja bästa skjutsen och det råkade vara två män som skulle hela vägen till Enterprise. De var himla sjyssta och tog en omväg för att kunna släppa av mig på vägen söderut mot Panama City Beach. På vägen stannade vi på en drive-in gunshop för att en av männen behövde köpa mer ammunition. Han hade precis som många andra fått för sig att Obama skulle ta deras vapen ifrån dem. Tydligen har ammunitionen börjat slut på många ställen, som Walmart pga denna rädsla efter Obamas omval. Blev avsläppt vid en bensinmack där jag satte mig och vilade.